Bibliotekens självklara roll i framtiden
Det är vardagskväll och jag står vid kopieringsmaskinen mitt i biblioteket. Från hörnan allra längst in i bibblan hörs prat och skratt. Det är språkcafé på gång och samtalet är livligt bland tjugotalet deltagare.
En pappa och hans dotter leker i Upptäckaren, ett skapar- och upptäckarområde i biblioteket. Hon experimenterar med magneter i en labyrint. Pappan bygger koncentrerat med kapla-stavar. I en soffa sitter en mamma och läser högt för två barn. En bit bort hjälper en kille sin pappa att låna i den nya automaten. Pappan har inte varit här förut, men den lille killen har besökt biblioteket med sin förskola och är stolt över att veta hur det fungerar: ”Kom så ska jag visa hur man lånar på mitt bibliotek!”
Bibliotek mer relevanta än någonsin
Mitt bibliotek. Sånt blir jag lycklig av. Vid kopiatorn står en man som vill faxa ett dokument till en myndighet utomlands senast idag. Någon fax har vi inte, men till slut hittar vi en e-postadress att maila till. Mannens lättnad och lycka är total. Han säger på knagglig svenska att biblioteket var det enda stället att få hjälp på: Var annars skulle någon haft tid? I den stunden tänker jag på personen som för ett par år sedan sa till mig: ”Vad ska ni på biblioteket göra om 15 år?! Er verksamhet tillhör ju det förgångna! Snart är biblioteken borta, den saken är klar!” Den gången blev jag nästan förstummad. Inte sa jag det jag borde ha sagt. Men ofta tänker jag på den här personen och hans spådom.
Så fel han hade. Biblioteken har aldrig varit mer relevanta och viktiga. Biblioteken har framtiden för sig. Visst kommer de att förändras men uppdraget är detsamma: att medverka till att vi får aktiva och upplysta medborgare med förmåga att göra sina röster hörda och som får tillgång till bildning, litteratur och kultur.
En plats i förändring
Till biblioteket kommer folk för att läsa, prata, träffa författare, umgås, få vara ifred, skapa, få boktips, skriva själv, lära sig nytt språk. Det kostar inget. Alla är väl- komna. Men biblioteket är också en plats i förändring. Jag är ingen nostalgiker. Jag skulle inte vilja ha tillbaka min barndoms bibliotek i 70-talets nordskånska bruksort med högst begränsat bokurval och en icke så väldigt tillåtande stämning.
När jag tittar på mitt bibliotek idag ser jag mycket mer än bokhyllor. Bland den ordinarie basverksamheten med utlån, boktipsande och tidningsläsande ser jag utlöpare från folkbildningsträdet. Vad sägs om After-förskola, författarbesök, språkcafé, bokcirklar, skaparbibblan, skrivarworkshops, kodstuga, it-hjälp, bebiscafé med rim och ramsor och läsprojekt för barn i samarbete med idrottsrörelsen?
En berättelse kan uttryckas och upplevas på så många sätt och språk: litteratur inspirerar till dataspel som inspirerar till ny litteratur, bilderböcker blir barnteater som framförs på biblioteket och inspirerar barn att själva skapa. Barn på bibblans kodstuga som lär sig programmera (koda) och får tillgång till ett språk som gör det möjligt att bygga en egen berättelse som blir ett spel på datorn, lär sig inte bara hur en berättelse är uppbyggd utan också att man själv kan ha makten att bestämma vad ett spel ska handla om.
Så mycket fattigare biblioteken vore utan dessa nya, spännande, till en början ibland lite trevande verksamheter, som genomförs parallellt med traditionella biblioteksverksamheter.
I takt med omvärlden
Biblioteksverksamhet som är lyhörd för omvärlden och utvecklas i takt med den, som bevarar det som är bra och relevant men inte är för nöjd och fast i stelnade och bekväma former utan nyfiket söker sig vidare: den biblioteksverksamheten har en lysande framtid.
När biblioteket har stängt står jag vid hållplatsen utanför och väntar på bussen. Längs bibliotekets fasad, tätt intill väggen, ser jag några gestalter stå uppradade och böjda över sina telefoner. Snart förstår jag varför: bibliotekets trådlösa nät når strax utanför byggnaden. En liten stund till står de kvar, de ensamkommande flyktingkillarna, för att få kontakt via mobilen med familj och vänner som är kvar i hemlandet. Sedan är det dags att gå hem igen till HVB-hemmet. Jag tar bussen hem, lite trött efter dagen men så glad över att arbeta med ett av de viktigaste uppdragen för ett demokratiskt och upplyst samhälle: bibliotek!
ÅSA STORCK
Författare och bibliotekarie i Huskvarna
Åsa Storck har skrivit böckerna Mitt rätta namn och Hitta rätt.