Går det att kombinera seriealbum, fotokonst, asylprocess, kärlek, död och språkutveckling?

Författarintervju

Nästan framme är ett seriealbum, gjort av Katrin Jakobsen, fotograf, konstnär och författare, och Eva Brandsma, journalist, lärare i svenska som andraspråk och engagerad i ensamkommande flyktingbarn. Boken kan läsas på flera plan. Det är en kärlekshistoria mellan en afghansk ensamkommande tonårig och en vanlig svensk tjej. Det är en berättelse om den stora flyktingvågen 2015 och vad som hände med de ensamkommande barn som kom till Sverige. Den beskriver asylprocessen på ett gripande sätt. Här berättar Eva och Karin om arbetet med boken och hur idén kom till liv.

Samarbetet började i Paris på 90-talet då vi gjorde reportage för svenska tidningar tillsammans. När vi möttes efter många år igen vid Storsjöns strand i Jämtland sökte vi båda nya projekt. Katrin ville skapa med sina bilder och utveckla genren fotoromanzi. Eva ville berätta en av alla dessa berättelser som hon mött i sitt arbete med ensamkommande asylsökande barn, både genom ideellt engagemang och som lärare. Hon ville lyfta ungdomarna, belysa asylprocessen och samtidigt arbeta språkutvecklande.

Storyline skrevs samma sommar 2019 på Bornholm, nu med havet som fondvägg. Konst, asyl och språk var våra pusselbitar som skulle fogas ihop med engagemang och kärlek för att berätta vår berättelse. Våra olika ingångar i projektet var både givande och stundtals frustrerande. I skavet föddes kreativiteten.

Samir och hans historia tog form. Och historien skulle gestaltas av verkliga ungdomar. Teatergruppen KÄR i Gustavsberg har varit en samlingsplats för många av de ensamkommande ungdomarna på Värmdö. Att spela teater är ett bra sätt att bearbeta upplevelser och känslor. Här hittade vi våra fyra ungdomar som spelat teater ihop under flera år. Två av dem var själva ensamkommande killar som kom till Sverige 2015. Under tre dagar gestaltade de scenerna i boken – ankomsten till Malmö Central med volontärer som delar ut mat, mötet med skola och svenska språket, Migrationsverket, jul och midsommar, förälskelse och vänskap.

Katrin tog över 3 000 bilder. Och sedan började det stora, stora jobbet. Att bearbeta bilderna, skapa seriealbumsuttrycket. Varje bild är ett konstverk i sig. Om pandemin förde något gott med sig, så var det att Katrin blev instängd i sitt hus i Paris och inte fick gå ut på nästan ett och ett halvt år. Den tiden lade hon i ateljén, på bilderna och boken. Och så ett par år senare sattes de sista texterna och dialogen slipades.

Nästan framme är för oss i lika delar ett konstprojekt, ett läromedel, ett tidsdokument, en hyllning till hjälpare och volontärer, ett upprop om mänsklighet och en berättelse om och för den som tvingats på flykt och om rätten att få packa upp sin ryggsäck …