Gripande om att komma ensam till Sverige
I boken Lever du? målar Christina Wahldén och Annelie Drewsen upp berättelsen om Navid och hans mamma Donya. Det är deras första bok tillsammans.
Navid som är född i Afghanistan kom ensam till Sverige. Han har det bra i Sverige men han saknar sin mamma, Donya. Hon var kvar i Afghanistan men nu vet han inte längre var hon befinner sig. Samtidigt sitter Donya med sina tre yngre barn i ett flyktingläger i Iran. Hon tänker på sin äldsta son, hon vet inte var han befinner sig men hon hoppas att han lever. Men genom Röda Korset och en kvinna som heter Siv kanske det finns hopp för Navid och Donya att få kontakt till slut.
Oerhört aktuellt ämne
Det var Annelies idé att de skulle skriva ihop. Att det just landade i berättelsen om Navid och Donya var ganska naturligt. Annelie Drewsen har jobbat som lärare i svenska som andraspråk på gymnasiets språkintroduktionsprogram och träffat många i Navids situation. Christina Wahldén har rest mycket, bland annat till Afghanistan och sett hur det är på plats. Så de använde sig av de erfarenheterna när de skrev. När de började skriva var frågan om ensam- kommande flyktingbarn inte riktigt så akut som nu, säger Christina:
– Nu på slutet innan publiceringen kom återtaganadeavtalet och gjorde ämnet obehagligt aktuellt. Navid blir ju 18 år i boken och det är ju den avgörande punkten, att plötsligt är man vuxen och vad händer då?
Öppnar för dialog
Christina och Annelie är helt överens om vem de ser som målgrupp för Lever du?. Det är dels ungdomar i Navids situation. Ensamkommande barn som kan känna igen sig i berättelsen och finna tröst i att de inte är ensamma. Men också ungdomar som är födda i Sverige, som läser lättläst och där berättelsen kan fungera som en förklaring och ge mer förståelse för de barn som kommer hit.
– Som svensk tonåring är det svårt att förstå den situation som ensamkom- mande barn befinner sig i. Denna bok behöver ett sammanhang, att en lärare introducerar den och att man för en dialog om ämnet, men jag hoppas att den kan fungera som en ögonöppnare för unga människor, i en allt större rasism som finns här i Sverige, säger Christina som får medhåll från Annelie.
– Just ensamkommande barn är ett begrepp som i media har tömts på innehåll. I vissa kretsar har det fått en negativ betydelse.
Vill inte stå bredvid och se på
Annelie framhåller att i verkligheten så handlar det om barn som kommit utan sina föräldrar.
– Det är det som är grejen, men själva språkbruket som vi har i offentligheten har gjort det osynligt. De ensamkommande barnen har blivit en bespottad jag känner att vi ger röst åt dem som i dagsläget inte har någon.
De är båda nöjda med beslutet att skriva tillsammans.
– Jag är jätteglad att Annelie frågade, att hon trodde vi kunde skriva tillsam- mans. Vi kompletterar varandra, vi har sett olika saker och har olika kunskaper, säger Christina.
För Annelie handlade det också om en glädje i själva processen av att vara två.
– Normalt sett så sitter man hemma och skriver sin egen bok och det är väldigt ensamt. Nu fick texterna en mottagare direkt, det blev en väldig fart på skivandet och det var väldigt roligt. Jag älskar att läsa, och vår gemensamma bok var lite som det bästa som finns, att skriva och läsa i samma process.
Annelie Drewsen är journalist, författare och före detta lärare i bland annat svenska som andraspråk. Hon har skrivit flera böcker om ensamkommande barn, haft skrivarverk- städer med nyanlända ungdomar och tagit fram stödmaterial för mottagande av nyanlända elever i grundskolan.
Christina Wahldén är författare och journalist som skrivit bland annat Samhällsserien och serien Vardag för Vilja. Hon skriver ofta om demokrati, samhällsfrågor och ämnen som är viktiga för ungdomar. Wahldén tog 2013 emot Fadimes minnesfonds pris. 2014 besökte hon Afghanistan.
JOHANNA THEANDER