I känslosam jakt på sitt ursprung
När rapparen Timbuktu söker sina mångförgrenade rötter blir det en svindlande resa – från det stillsamma radhusområdet i Lund tillbaka till fattigdomen och bomullsfälten i södra USA. Nu kommer hans hyllade släktkrönika En droppe midnatt som lättläst.
Timbuktu, eller Jason Diakité som han egentligen heter, har fått leva sin dröm ända fram till horisonten, som han själv beskriver det. Musiken och rapen blev viktiga redan från tidiga år. Sedan debutsingeln 1996 har han gett ut ett tiotal Grammis-kantade album där titlarna i sig själva sätter ord på tillvarons absurda självklarheter. Alla vill till himlen men få vill ju dö.
Tillbaka till rötterna
Till himlen vill inte Jason Diakité den här gången, men väl tillbaka till rötterna i Harlem och i det rassegregerade South Carolina – en resa som hans far, människorättsadvokaten Madubuko Diakité till en början motsätter sig.
– Idag förstår jag avgrunden mellan våra perspektiv. Han är migranten och klassresenären från fattigdom och förtryck, jag är det inte. Jag kunde turista i familjens smärtsamma förflutna men för honom var det smärta på riktigt.
Drömmar och misstag
Tillsammans läser de breven från Jasons farfar och farmor, en diger samling vars innehåll blir till en skör och känslosam bakgrundstråd till resan. Genom brevens tidsfönster och under själva resan träder konturerna av släktingar, levnadsförhållanden och personligheter sakta fram. Farfars ständigt blanka skor och snygga överrock, värdigheten – ”Look sharp and get a good job!”. Pappans och mammans utmanande kärlekshistoria på tvärs mot raskonventioner och fördomar i 60- och 70-talets New York.
– Förtryck och fattigdom gör olika saker med oss människor, konstaterar Jason Diakité. Och här utspelar sig allt mitt i min egen familj.
Från halv till dubbel
Bokens titel syftar på Jasons egen hudfärg, barndomens stora utmaning i det helsvenska medelklassamhället. ”Jag var aldrig amerikan, aldrig svensk, aldrig vit men heller aldrig svart. Jag var ingenmanslandet i världen”, skriver han. Idag har den bilden mognat och djupnat.
– Förr kände jag mig som en massa hälfter. Idag förstår jag att man inte är antingen eller, utan både och. Mitt ursprung är en rikedom och det vill jag gärna nå ut med till dem som är yngre och känner på samma vis.
Nu som lättläst
Farfaderns värdighet och blankputsade skor har också nyligen blivit fond till en hyllad föreställning, som blandar teater, poesi, musik och betraktelser. Med den vann släktresan en ny publik. Nu ser Jason Diakité fram emot bokutgivningen på lätt svenska, med fler målgrupper i sikte. Nya svenskar, yngre läsare – men också ”sådana som pappa” som läser språket lite långsammare.
– Jag ser absolut att stoffet till boken skulle kunna ligga till grund för spännande klassrumsdiskussioner om rasism och rasifiering, till exempel. Det är ju det magiska med att vi berättar våra historier – det genererar ständigt nya historier hos människorna omkring oss.
Text: Ann-Sofi Holmgren
Foto: Therese Öhrvall