25 mars, 2022

Månadens författare - Jenny Lundin

Jenny Lundin har alltid tyckt om att läsa skräck och gillar nu att själv försöka skrämmas. Det började med Edgar Allan Poe och sedan dess har hon varit fast. Att få dela med sig av kusliga och mystiska berättelser är en del av en fin och gammal tradition, menar Jenny, då skräck kan ses som en del av den allra äldsta berättarkonsten. Nu är hon aktuell med skräckromanen Hemkomst.

– Skräck var det första jag läste som gav mig en stark känsloupplevelse. Vi hade en bok med Edgar Allan Poes noveller hemma, och det var den enda vuxenbok som var illustrerad, så den läste jag när jag var runt åtta. Det var rysligt och härligt och sedan dess är jag fast!

Nu är hon aktuell med boken Hemkomst, en mörk historia om naturens hämnd där sprängaren Fredrik blir som förbytt efter sitt arbete vid Hallandsåsen. Vad gör man när någon man älskar plötsligt förändras så mycket att den blir som en annan person, och hur långt sträcker sig en förälders kärlek?

– Berättelsen hade lika gärna kunnat vara realistisk och handlat om till exempel depression eller missbruk. Men verkligheten kan ibland bli för verklig och då slår man ifrån sig. Närvaron av övernaturlighet kan motsägelsefullt nog ge mig möjligheten att komma närmare det verkliga, förklarar hon.

Det lättlästa formatet renodlar historien
Hemkomst är ursprungligen skriven som en radionovell för Sveriges Radios skräcksatsning Skymningsland, och Jenny menar att det lättlästa formatet har renodlat historien ännu mer.

– Varje format har sina egna förutsättningar. Att skriva för ljud innebär ofta en rakare berättelse och fokus på händelser snarare än inre dialoger. Det skapar en tydlighet i berättelsen som fungerar bra som grund för det lättlästa.

Viktigast är dock att skapa en medryckande berättelse och i skräck finns ett naturligt driv som lätt gör att man ”glömmer bort” att man läser, menar Jenny.  

– Jag tänker ibland att jag hypnotiserar läsaren, och det är väl egentligen vad en berättelse är, en suggestion. På samma sätt känner jag ibland att jag hypnotiserar mig själv när jag skriver. I den bästa av världar överförs något av det till texten och skapar ett sug att läsa vidare.

Att skriva skräck ger en möjlighet att gräva djupt
Genom att skriva skräck har Jenny kunnat närma sig frågor som hon själv funderar över, där det skönlitterära filtret gett både ett skydd och möjligheten att gräva djupt. Men att skriva skräck som får läsaren att bli rädd på riktigt är svårt. 

– Jag skriver ju för vuxna, och de blir sällan rädda för skräck, i alla fall inte på det sättet som man blev som barn. Jag tänker mer att jag vill skriva något oroväckande, något som rubbar läsaren lite, att de känner att marken gungar till under dem, mer än att de ska bli skrämda. Men det är kanske bara mitt eget mentala försvar inför att det är svårt att skrämmas, för jag vill ju innerst inne att läsaren ska bli rädd. På det där rysliga och samtidigt trygga sättet som man kan bli av skräck, avslutar Jenny.