Starka stämningar där mycket förblir osagt

Författarintervju

Trots att han fann kärleken till skrivandet redan på lågstadiet, var vägen till att bli författare inte spikrak. Den har kantats av arbeten som jurist, biståndsarbetare och journalist. Men att skriva var det enda som kändes riktigt meningsfullt, berättar Peter Fröberg Idling. Han debuterade 2006 med boken Pol Pots leende och nu är han aktuell med den lättlästa bearbetningen av sin bok Gajti.

Skräckromanen Gajti utspelar sig på Gotland, dit antikhandlaren Lasse och hans dotter reser för att besöka en gammal släktgård som ska säljas i hopp om att hitta fynd. Huset har varit obebott i över 30 år och Lasse ska snart förstå varför. Idén till berättelsen föddes redan för många år sedan genom ett besök på en gammal Gotlandsgård som skulle auktioneras ut.

Fascinerande miljö
– Gården var full med föremål från alla tider. Nyinköpta billiga plastprylar stod jämte sådant som hörde hemma på museum. Det var en fascinerande miljö. Sedan adderade jag fantasin. Det är ofta så inspirationen till olika bokidéer kommer, menar Peter.

Det kan vara en bild han sett eller något han upplevt. Ofta lösgör sig berättelsen från den där ursprungliga bilden och blir något helt annat. Han medger också att det ibland kan vara svårt att skriva skräck.

– För att kunna skriva en scen så krävs ett stort mått av självsuggestion, man måste så att säga vara på plats med alla sina sinnen. Vissa scener har jag skrivit med kort andhämtning och iskalla händer.

Bra litteratur griper tag i läsaren
Bra litteratur griper tag i läsaren och med skräckromanen Gajti hoppas Peter förmedla en känsla av att ha befunnit sig i en annan värld för en stund. Att bokens verklighet tycks träda in i den yttre verklighetens ställe och väcka något hos läsaren. Även om han beskriver sig som något lättskrämd, gillar han att skapa starka stämningar där mycket får förbli osagt. Han berättar även att det lättlästa formatet bidragit till historian.

– Det innebär ju en renodling av berättelsen, som jag tycker är spännande. Allt blir mer avskalat och direkt. Peter betonar också att litteraturen är så stor och så avgörande viktig att alla bör ha tillgång till den.