28 augusti, 2025

Jag vill att de samiska berättelserna ska nå alla

Det var på många sätt ett känslosamt avslut för författaren Ann-Helén Laestadius när hon skrev klart Skam, den tredje delen i Sápmitrilogin. Framför allt eftersom den på flera sätt är hennes mest personliga bok. Nu ges Skam ut i en lättläst bearbetning av Jenny Lindblad.

Skam är inte en självbiografi, men bygger på verkliga och egna upplevelser av att växa upp i Kiruna och att tvingas trycka undan sitt samiska ursprung, berättar Ann-Helén Laestadius.

Hon debuterade med Sms från Soppero år 2007 och har bland annat tilldelats Augustpriset för ungdomsromanen Tio över ett. Med Skam avslutar hon den både prisade och älskade Sápmitrilogin som inleddes med Stöld (2021) och fortsatte med Straff (2023).

En trilogi om det samiska arvet

– Att skriva den här boken var för mig att sluta cirkeln. Stöld utgick från renskötseln som var min mormors och morfars vardag, Straff handlade om nomadskolan som drabbade min mamma, och Skam berör min generation och våra upplevelser av språkförlust och brustna relationer. Den här boken är nog mest allmängiltig i trilogin för jag tror att många kan känna igen sig i identitetsproblematiken.

Sverige har en mycket mörk historia, och enligt Ann-Helén behöver den berättas. Hennes sätt att göra det är genom skönlitteraturen.

– I Skam börjar Marina som är närmare trettio år att fundera över den hon blivit och varför. Hon tvingas göra upp med sitt självförakt och svaren finns i familjehistorien.

Och just skam berättas det om på flera plan i boken.

– Det handlar om att skämmas över sitt samiska ursprung, att tvingas dölja det i olika sammanhang. Men det är också en skam över att inte kunna sitt modersmål och därför förlora kommunikationen och kanske också relationer med framför allt den äldre generationen. Man hamnar på ett sätt lite utanför sin egen släkt. Sedan finns en skam som är kopplad till en kristen tro där man hela tiden måste förhålla sig till vad som är syndigt och förbjudet. Min huvudperson Marina har laestadianska släktingar som är väldigt tongivande och skrämmande.

Genom åren har Ann-Helén fått många reaktioner på böckerna, att de kommer väldigt nära.

– Böckerna blir ju lästa på olika sätt beroende på vem man är, var man bor och om man känner till Sápmi sedan tidigare. Renskötare har haft svårt att klara av att läsa Stöld och personer som gått nomadskolan har haft svårt att läsa Straff. Böckerna kommer väldigt nära, säger de. Och folk som inte haft mycket förkunskaper känner att de lär sig mycket.

Lättläst som tillgängliggör berättelserna

Att boken Skam nu ges ut i lättläst version gläder Ann-Helén särskilt eftersom även de första två delarna finns som lättlästa. Bearbetningen av Skam är gjord av Jenny Lindblad, vars arbete Ann-Helén är mycket imponerad av.

– Jag har varit otroligt imponerad av Jenny Lindblads bearbetningar. Inte minst när hon tog sig an Straff som har fem berättarröster och olika tidsplan. Fantastiskt!

Men det finns också vissa utmaningar med att bearbeta romanerna till lättläst.

– Jag tror möjligen att en utmaning kan vara orden och meningarna på samiska som jag inte alltid har översatt till svenska. Och också att det finns en del specifika detaljer och saker som är samiska som kanske behöver mer förklaring än vad som finns i originalet.

Att de lättlästa versionerna spelar en viktig roll för att fler läsare ska få ta del av samisk kultur och historia är något Ann-Helén verkligen betonar.

– Jag tycker att det är så viktigt med lättlästa versioner eftersom jag vill att de samiska berättelserna ska nå alla. Man får inte hamna utanför och missa det som alla borde veta mer om, nämligen samiskt liv. Och därför behövs möjligheten att kunna läsa på sin nivå.

Ett budskap till unga läsare

Finns det något särskilt i Skam som du ser som extra viktigt att unga läsare tar med sig?

– Rätten att definiera sig själv. Låt inte någon annan bestämma eller trycka ner dig. Men var heller inte för hård mot dig själv om du inte orkar stå emot och en tid i ditt liv kanske inte alltid vågar stå upp för ditt ursprung. Det är inte lätt att vara utsatt, men det är aldrig ditt fel.